Hagaberg Ledarprofil

Arbete av Rickard Malinen, Alexander Lövberg och Jennifer Sjöman

Maria Montessori 

Biografisk bakgrund

Maria Montessori är föd den 31 augusti år 1870 i Italien. Hon var en italiensk pedagog, forskare, läkare, feminist och filosof. Hon blev en av dem första kvinnorna i modern tid som skaffade sig en examen i medicin i Italien. Hon antogs av misstag som student eftersom intagningsnämnden vid Roms universitet tolkade hennes namn som Mario istället för Maria, kvinnor var inte tillåtna där vid den tiden.
Den 6 januari 1907 öppnade hon en skola i Rom. Genom omfattande fältstudier och praktik så utvecklade hon den så kallade "montessoripedagogiken". Hon hade stor framgång med att lära barn som tidigare befunnit sig på mentalsjukhus och andra institutioner att både läsa och skriva.
Under andra världskriget skickades hon till Indien av Mussolini, på grund av att hon vägrade att hjälpa till att utbilda barn till soldater. Hon flyttade sedan till Nederländerna, där hon levde till sin död 1952, i staden Noordwijk aan zee. Där har än idag Association Montessori Internationale sitt högkvarter.  

Känd för

• Hennes första noterbara framgång är när flera av hennes 8-åriga studenter ansöker om att få göra de nationella proven i läsande och skrivande. De "defekta" barnen inte bara klarar av proven, men deras resultat är över medel för alla barn som tar proven. Denna prestation beskrivs ibland som de första Montessori-miraklet.

Grundtankar

• Varje människa är en del i ett stort sammanhang och barnen ska vara medvetna om sin plats och sin betydelse på jorden.

Människosyn, pedagogisk situation

• Tro på barnet och lita på att barnet vill och kan utvecklas.
• Respektera barnet och se barnet som en individ och att ta deras ord och önskningar på allvar. Ge barnen möjligheter att respektera varandra.
• Ge barnet valfrihet och låt barnet själv få välja sin sysselsättning inom tydliga och självklara gränser.

Kritiserad för

Det finns kritiska människor som anser att en montessoriförskola inte är bra för barn. Kritiken handlar bland annat om pedagogikens inställning till fantasin. Sagor med för mycket inslag av fantasi anser montessoripedagogiken inte att små barn förstår. Pedagogerna menar att sagor som förvränger verkligheten inte är bra för små barn, eftersom de har fullt upp med att förstå det verkliga livet omkring dem. Om de ofta drömmer sig bort i fantasivärldar riskerar de att få en skev bild av tillvaron.

Som Barnomsorgsguiden ser det är kritiken orättvis, eftersom montessoripedagogiken skiljer på begreppen fantasi och föreställningsförmåga. Fantasi kan enligt montessoripedagogiken jämföras med verklighetsflykt vilket är negativt. Föreställningsförmåga är däremot positivt för barnets utveckling. Det handlar om att utveckla sin förmåga att föreställa sig hur en sak som ska byggas ser ut i färdigt skick, eller hur en idé kan förverkligas. Att blanda ihop dessa begrepp kan lätt innebära att man inte förstår montessoripedagogikens synsätt som just poängterar värdet av en god och utvecklande föreställningsförmåga.

Jean Piaget

Biografisk bakgrund

Jean Piaget, född 9 augusti 1896 i  Schweiz. Han var en schweizisk pedagog, filosof, kunskapsteoretiker, biolog och utvecklingspsykolog.

Jean Piaget var äldste sonen till Arthur Piaget, professor i medeltidslitteratur. Vid elva års ålder blev han uppmärksammad för sin studie om albino -sparven. Han tog en doktorsexamen i biologi vid universitetet i Neuchâtel. Efter längre besök vid andra universitet blev han intresserad av psykoanalys, som var en ny vetenskap.

Under en tjänst vid en skola i Frankrike, som grundats av Alfred Binet, blev han intresserad av intelligens, hur den kan mätas, men framför allt hur den utvecklas. Det var också där Piaget utförde sina första experiment i utvecklingspsykologi.

1921 blev han studierektor vid Institut J.-J. Rousseau i Genève. Piaget skulle komma att intressera sig för flera discipliner och erhålla många titlar inom bland annat psykologi, genetik, och vetenskapshistoria. Den viktigaste frågan kom dock att bli kunskapsteori.

Jean Piaget gifte sig 1923 med sin före detta student Valentine Châtenay och dem fick tre barn.

Hans forskning inom pedagogiken var baserad på en central fråga, "Hur växer kunskap?".

Känd för

• Jean Piaget har haft stort inflytande övar vår uppfattning om hur barn lär sig och utvecklas. Han intressarades av barns tänkande och la fram en teori om intelligensens utveckling baserad på studier av hans egna barn.

Grundtankar, människosyn och pedagogisk situation

Piaget var kunskapsteoretiker och arbetade med hur formerna för tänkandet utvecklas och hur barnet skapar sig en världsbild. Hans syn på utveckling vilar på biologisk grund. Enligt Piaget genomgår alla barn utvecklingsstadier i sitt tänkande i en lagbunden ordning. Utvecklingen är styrd av inre processer hos människan. Medfödda egenskaper utvecklas genom mognad och undervisningen anpassas till individens naturliga kunskapsutveckling. Piaget har skapat en förståelse hos pedagoger världen över, en förståelse och kunskap om att barns och vuxnas föreställnings- värld skiljer sig radikalt från varandra. Han har bl. a beskrivit hur barn resonerar under olika perioder i sin utveckling och hur barn successivt kommer fram till den vuxnes förmåga att tänka logiskt.

Piaget jobbade på en skola för pojkar där dom testade intelligens. Han standardiserade testet där och gjorde sina första undersökningar på den växande hjärnan (sinnet). Han studerade sina egna barn från spädbarn tills de lärde sig använda språket.

Hans forskning i barnets psykologi visade att barn har bas behov och hur man löser dessa behov. Dessa lösningar fungerar inte i alla situationer och måste därför utvecklas till en starkare och bättre lösning. Detta händer genom hela uppväxten.

Innan Piagets forskning trodde man att barn bara var mindre kompetenta människor. Att barn inte hade samma förmåga att tänka. Men Piaget menade på att dom håller på samma förmåga men att de måste använda sinnet till annat, som att finna lösningar på nya problem och lära sig leva.

Piaget menade att barn går från egocentriskt tänkande till ett mer socialt tänkande. Han skapade ett sätt att intervjua barn för att undersöka deras förmåga att tänka. Intervjun gick ut på att man frågade standardiserade frågor och beroende på svar så frågade han ostandardiserade. Från frågorna ville han se om barnet utvecklar ett eget svar och hur. Han ville fråga frågor som barnen inte förväntade sig och därför får barnet bygga ett eget svar. Desto högre i ålder desto mer socialt accepterade responser använde barnen. 

Piaget menade att utvecklandet av tänkandet och sitt intellekt sker för att människan ska kunna överleva (situations anpassning). Detta är alltså en biologisk process som växer fram. Det finns två olika processer, assimilation och ackommodation. Assimilation är när ett barn reagerar med en inlärd lösning till en ny situation. Ackommodation är när ett barn modifierar en existerande lösning eller utvecklar ett helt nytt sätt att bemöta situationen. Till exempel, barn byter från flaska till kopp/glas, detta blir då en ackommodation då barnet vet att det ska in i munnen och sväljas men inget sug behövs, man behöver ändast luta på koppen.

Han sa att spädbarn i början använder assimilationer som att suga på allt. Detta är det den börjar med för att få mat, detta blir ett av de första beteenden barnet lär sig, och anpassar detta beteendet till allt annat runt omkring. När barnet har saker i munnen lär den sig att detta objektet inte tjänar något till att suga på så den måste anpassa sitt beteende. Det är så här intellekt utvecklas menar Piaget. När vi har en balans av det vi vet och anpassningen så utvecklas vårt intellekt.

Mycket utav all forskning han gjorde kom genom att han observerade sina egna barns uppväxt.

Då han är mer en psykolog än en pedagog så blir han svårare att sätta in i en pedagogisk situation. Men om vi skulle se hans ideal situation skulle det vara ett ensamt barn som får experimentera själv och utveckla sina egna kunskaper eller ha en lärare som anpassar allt för just ett barn och även ställer frågor så att svaren kommer från barnens eget tänkande.